Tanken på vår potential kom upp, vår potential som människor, vad vi kan bli, hur vi har möjlighet att mogna och verkligen leva fullt ut. De flesta människor är förstås ganska hyggliga och helt ok som de är, men många brottas också med sig själva och är på olika sätt missnöjda med sig själva och livet. Det betyder ju inte att de inte egentligen är ok som de är utan mera att de inte kan uppleva det och därför ofta ställer till problem för sig själva och ibland även för sin omgivning. Jag är helt övertygad om att de absolut flesta av dessa människor har alla möjligheter att ta sig ur sin situation, har möjlighet att växa ur sin problematik. För en del behövs det säkert terapeutisk hjälp men för många tror jag det skulle räcka med viss guidning för att hitta verktyg som kan hjälpa en att få frid med sig själv. Det är förstås lite klurigt det där. Vad vi verkligen behöver är ju att helt enkelt vara oss själva. Problemet är att många sätter upp hinder för sig själva genom att inte acceptera sig själva som de är. Brist på självkänsla är tyvärr alltför vanligt. Vi tror inte vi duger som vi är. Fast det är just det vi gör. Vi ska vara precis de vi är.
Här skulle vi kunna säga att det finns en djupare hemlighet begravd. Jag tror att väldigt många människor aldrig fått en medveten glimt av sitt djupaste jag. Det ‘själv’ som är så mycket större en det lilla vardagsjaget som identifierar sig med sin begränsade kropp och sin bild av ett begränsat sinne. En glimt av vårt egentliga själv, det vi buddhister kallar vår Sanna Natur, eller ‘Buddha-nature’, som vi kan uppleva som evigt och gränslöst, kan hjälpa oss att ta ett stort steg mot accepterande och frid. En glimt är förstås bara ett första steg även om det är nog så väsentligt. Den verkliga resan är vägen till en djupare och mer varaktig identifikation med denna vår Sanna Natur.
0 Comments