Vem är då jag, som skriver det här? Först vill jag skriva att det vet jag inte. Inte egentligen. Jag ser det som att jag är ett av varats, livets, alla myriader uttryck. Och vad är varat, egentligen? Ingen vet. Ett vad det verkar ovetbart mysterium.
På en mer vardaglig nivå kan jag förstås berätta lite om mig som jag framstår i världen. Jag heter Dan Landgré och är tvåbarnspappa, psykolog, psykoterapeut, pensionär, sambo och zenbuddhistisk munk. Det sistnämnda sedan den 5 maj 2017 då min abbot, Genpo Roshi, förrättade ceremonin som innebar att jag blev munk. Det i sin tur är för mig ett steg på vägen som på ett sätt startade för drygt 40 år sedan i och med att jag läste Zens tre pelare av Philip Kapleau och började sitta i zazen, det vill säga meditation enligt zenbuddhistisk tradition.
Snart efter det, 1982, började jag också på psykologlinjen på Lunds universitet. Båda dessa vägar, zen och psykologin, tror jag växte fram ur ett intensivt behov av att förstå livet, och framförallt mig själv. ’Vi vantrivs i kulturen’ skrev Freud, något jag kunde skriva under på. Jag brottades med ängslan, bristande självkänsla och intensiv rampfeber som kunde uppträda även i mindre sällskap. Det tog mig många år av sökande längs olika vägar, många psykoterapi-varianter och mycket meditation, innan jag kunde få frid med mig själv. Mötet med Genpo Roshi blev en avgörande vändpunkt. Idag är jag tacksam över livet och i det stora hela genomgående nöjd och glad över det.
PS: Eko är alltså mitt dharma-namn, det betyder ungefärligen ’Light of wisdom’ och är något att försöka växa in i. Jag fick det av Genpo när jag avlade de första löftena som buddhist i januari 2011.
PS2: mer om mig, och mitt ’civila’ liv, gå till landgre.se