Lyssnade på en intervju med Ken Wilber som ligger på Youtube. Den är från nu i april. Jag har alltid uppskattat hans förmåga att ’överblicka territoriet’, alltså hur han bygger kartor över mänsklig utveckling, individuellt och kollektivt, och det verkar som att han bara blir klarare och tydligare ju äldre han blir. Den här intervjun, fast lång, 2 timmar och 43 minuter, var så hörvärd och just tydlig och klargörande. Jag tror jag fastnade mest för just rubrikens begrepp, ’cleaning up, waking up och growing up’ och hur dessa, alla tre, är så väsentliga för vår personliga utveckling. Jag börjar med ’waking up’ som jag i och för sig redan skrivit lite om, men inte för att jag tror att den är mer eller mindre viktigare än de andra två. Alla tre är djupt väsentliga, IMHO, för att mänskligheten ska fixa sin f.n. ganska prekära situation. Kanske att jag börjar med ’waking up’ för att den upplevelsen, det vill säga när jag fick min första medvetna glimt av vad uppvaknandet innebär, nog fortfarande är den starkaste upplevelse jag haft i mitt liv. Att få en erfarenhet av oändlighet, av oändlig kärlek och att samtidigt inse att det är min egen djupaste identitet var så otroligt omvälvande och innebar ju att jag samma år tog ett löfte av mig själv att göra ’waking up’ till mitt livs huvudinriktning. En glimt, hur djupt omvälvande den än var, innebar ju inte att jag ’var framme’, att jag kunde släppa min främsta identitet med mitt ’särskilda jag’, mitt lilla jag, och verkligen identifiera mig med oändligheten och därmed med allt levande, med kosmos. Det är nog också det vanligaste, att efter en sådan glimt, kan det ta många år innan en verkligen flyttar huvuddelen av sin identitet till det Absoluta medan identifieringen med det relativa jaget, det ’avgränsade’ lilla jaget blir mer flytande. Optimalt kan vi nog komma till en punkt där vi utgår från det Absoluta respektive det relativa jaget beroende på omständigheter och behov, egna och andras.
Det Absoluta, som också brukar kallas Buddhanaturen, Ditt Sanna Jag, Big Mind, One Mind, Tao mm, mm är samtidigt bortom alla begrepp och helt paradoxalt för det lilla jaget och vårt rationella tänkande. Det kan inte förklaras, men dock upplevas. Det är så väsentligt att erfara eftersom det innebär den här insikten om att allt djupast sett är ett, att Jag är Du och Du är Jag, på den fundamentala nivån. Den insikten lägger också grunden till en utveckling av vår medkänsla med allt levande, en förståelse av att skada något levande, en annan människa, ett djur och så vidare är att skada mig själv. En utvecklad medkänsla känner det, vet det.
Dock kan folk ha den här insikten och ändå vara ganska ’fucked up’ tyvärr, det finns många exempel på så kallade upplysta mästare som betett sig mycket illa. Vilket osökt leder oss in på ’cleaning up’. De flesta av oss har olika typer av skador med oss i vårt psykiska bagage och gör vi inte upp med det så är chansen stor att vi inte heller får ett bra liv eller blir till glädje för vare sig oss själva eller omvärlden. Ett av problemen med det är att vi kan vara ganska omedvetna om oss själva, det vill säga konflikterna i vårt inre är mer eller mindre förträngda, vilket ibland betyder att vi kan bete oss riktigt illa och ändå inte fatta att vi har nåt att göra upp med. Alltså, det kan lika gärna drabba omgivningen som oss själva. Vi talar ibland om våra skugg-sidor, det vill säga delar oss själva som vi alltså inte kan se, men är vi bara villiga att arbeta med oss själva så finns alla möjligheter att komma tillrätta med problematiken.
Det kan också handla om ’growing up’, att växa som människa, att personligen utvecklas. Vi kan nog utan överdrift säga att mänskligheten som helhet inte är vuxen, inte uppnått en rimligt vuxen mognad. Just Wilber, men även andra, talar om nivåer i vårt växande, vår mognad. Några av dessa stadier benämner han egocentrisk, etnocentrisk, ’worldcentric’ och integrerad. Det är ganska uppenbart att en majoritet av samhällena är på etnocentrisk nivå, det vill säga en värnar först och främst om sin egen grupp, en har inte förmåga att se alla människors lika värde, en lever i en värld av vi och dom, inte bara ett vi. Lika uppenbart tycker jag det är att vi som mänsklighet behöver växa vidare till ’worldcentric’ (och vidare), det vill säga till ett stadium där vi tar samma hänsyn till allt levande som till oss själva eller vår närmaste grupp.
I övrigt vill jag verkligen rekommendera hela intervjun (länk ovan).
0 Comments